Kustfisket vid sydkusten

Redan på 1100-talet omnämns i ärkebiskopens skrifter Gislövs Läge. Namnet finns i skrift första gången 1145.

Gislövs Läge är en gammal fiskeplats och redan på 1700-talet fanns den första bofasta befolkningen som utgjordes av fattiga fiskare. I början av 1900-talet fanns det 40 hus i fiskeläget och ca 25 fiskare. Modeshög skolan stod klar att användas 1910.

Kustfisket omkring Trelleborg med sina fiskelägen har mycket gamla anor. Redan i mitten av elvahundratalet omnämndes Gislöv som fiskeläger. Kustfisket i slutet av 1800‑talet bedrevs i huvudsak med små spririggade snipor. Denna båttyp har sina linjer ända från vikingatiden, den var öppen med den typiskt tillbakasvängda förstäven, de byggdes uteslutande av båtbyggare runt Trelleborg. Det var lätta båtar som drogs upp på land varje dag.

År 1919 påbörjades Bygget av Gislövs hamn och slutbesiktigades 1924 Kostnader för bygget blev 1,5 miljoner kronor. Byggansvarig för hamnbygget var löjtnant Gunnar Schultz. Han hade som mest ca 80 arbetare till sitt förfogande. Sten till kajerna togs från Blekinge.

1924 blev Jöns Hansson den förste hamnmästaren på Gislövs Läge.

Fisket bedrevs med nät efter torsk, skrubba och sill, samt med krok efter torsk.

Storbåt är ett skånskt talesätt och mäter 24 – 30 fot (7,2 – 9 meter)

I början av 1900‑talet blev "'storbåtarna mer vanliga för att på sikt helt ta över som båttyp istället för den mindre öppna snipan.

Det sägs att den första på sydkusten som, fick motor var Anders Roskvist från Gislöv, han fick den ilagd i Köpenhamn. Detta väckte stor förundran när han kom hem, "han kunde gå rakt mot sjön".

Denna motor var en tändkulemotor och mycket tung, därför fick båtarna byggas bärigare för att klara den extra vikten. Båtarna var däckade och hade spririgg, men den togs bort alltmer, endast en fock användes, i nödfall.

Det småskaliga kustfisket med nät efter torsk och skrubba försvann alltmer, istället blev det drivgarn efter sill på sommaren och hösten, man "vrakade" d.v.s. drev med garnen utan någon förankring. (Vrakfiske = drivgarnsfiske) Bottengarn var annars de största fiskredskap som förekommit här. Det sträckte sig 1,2 kilometer ut från land och till 8 meters vattendjup.

På vintern och våren fiskades det med krok efter torsk. Vissa fiskade efter lax med drivgarn. Dessa fisketurer kunde gå ända över till Tyskland, där man fiskade längs den tyska kusten. Innan hamnen i Gislöv byggdes låg deras båtar förankrade 300 till 400 meter utanför stranden. Man tog sig ut till båtarna med hjälp av prammar. En lite lätt flatbottnad eka.

År 1909 introducerades på sydkusten fiske med ålabottengarn. Fiskaren som lät introducera denna fiskemetod var Bengt Christiansson, Falsterbo. Fisket med ålabottengarn gav mångdubbla fångster i förhållande till tidigare använda fiskeredskap. Mellan Gislöv och Trelleborg fanns 6 fiskerätter med bottengarn. Fiskerätter beviljades av länsstyrelsen.

Redan 1934 bildades ålafiskarföreningen. Ålafisket hade sin glanstid på 1950 till 1970talet. Ett enstaka ålafiskebolag kunde fiska mellan 15-20 ton ål på en säsong.

Hösten1967 förändrades många fiskares villkor i fiskaryrket. Höststormen drog förödande fram över sydkusten och stora delar av fiskares redskap slogs i spillror. För många fiskare upphörde fisket efter denna storm och dess negativa konsekvenser.

Mycket mer om fisket på sydkusten kan du läsa om i Gösta Göranssons bok "Fisket och dess utövare i Trelleborg och angränsande fiskelägen" Den finns att låna på Trelleborgs bibliotek.

Hoddorna har efterhand ökat och fiskarna fick arredera sin plats för enkla bodar avsedda för fiskeredskap.